Idag var en sådan dag där allt bara brast, jag satt och grät i timmar

 

Jag kände bara att det är här och nu jag inte orkar mer, när ska allt elända vara över? När är det min tur att må bra?

I ca 1 månads tid har jag känt att jag inte riktigt är glad men kan inte förklara varför. Jag har börjat träffa en kille som jag tycker om och bryr mig om men spöket av mitt"ex" sitter kvar och kan inte sluta tänka på vad vi hade och jag fortsätter hela tiden att jämför den passionen och kemin vi hade med den nya jag träffar. 

 

Skolan håller på att gör så att jag sprängs inombords. Nu har jag varit sjuk i över 1 vecka och blir inte bättre och jag funderar på om det har något med min stress att göra? Är det möjligt? Jag skulle inte påstå att skolarbetet stressar mig så mycket men det känns som att jag går i skolan och inte gör någon nytta över huvud taget. Det ända jag vill är att åka hem till min säng där jag mår som bäst och kan sova bort tiden, och så vill jag verkligen inte ha det. Jag vill ta tag i mitt liv börja träna igen som jag gjorde förr. Jag vill kunna blicka framåt och tänka att det är ca 6 månader tills att jag tar fucking studenten men det ända jag kan tänka på är att sova. 

 

JAG VET INTE HELT ÄRLIGT INTE VAD JAG SKA GÖRA!!! 

 

Jag känner att jag hänger med i skolan men det känns även som att jag lägger en sådan stor press på mig själv och att jag måste prestera. Och nu kommer denna julhets som jag hatar för det ska vara julklappar och man ska planera att åka hit och dit och jag vill bara kunna ta det lugnt och vila upp mig tills nästa termin men det går bara inte.

 

Jag vill vara den starka kvinna jag vet att jag är, men just nu är jag inte där.